--, 'cause big girls

don´t cry

En gång gav han upp henne för att få motta

min kärlek...

Nu lämnar han mig för att ha tillbaka henne.

even though you're gone,

I'm happy.

I'm not gonna miss you,

like a child misses their blanket,

'cause I have to get a move on with my life,

it's time to be a big girl now,

and big girls don't cry.

Nu är jag tillbaka på den plats som jag delade med dig.

Och det gör ondare än jag kunde föreställa mig.

Jag vill ha tillbaka din kärlek. Men icke.

Livet går sin gilla gång... Just nu har jag ingenting drivande att blogga om, det är därför det varit ganska tyst ett tag nu.

Jag har även börjar blogga på en Twilight-blogg, så om ni gillar Twilight rekommenderar jag er att surfa in på http://breathingtwilight.blogspot.com/ .

Vad mer finns att säga? Det enda jag kan göra för att glömma allt som varit är att koncenterar mig på att bygga upp ett fungerande liv utan honom...

Samtdigt som jag vill behålla alla minnen är det bäst att glömma honom, för ananrs så kommer jag aldrig att kunna gå vidare. Jag får grunda min diss mot honom på hatet mot hans bästa vän som gjort detta svek möjligt... Jag hatar dig, ditt svin.

Maybe if my heart stops beating
It won't hurt this much
And never will I have to answer
Again to anyone

Please don't get me wrong

Because I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

One day you'll get sick of
saying that everything's alright
And by then I'm sure I'll be pretending
Just like I am tonight

Please don't get me wrong

Because I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

Let this go, let this go

But I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

And I'll never let this go
I can't find the words to tell you
That now I feel like I don't know you

Livet går sin gilla gång och ibland känns det som att ingenting av det som hänt det senaste året varit verklighet... Allting var bara en dröm, och jag är faktiskt lättad om det betyder att jag har vaknat nu...

Trots det så sörjer jag. Jag saknar alla de glada stunder jag upplevde med "Odensbacken"-folket och jag saknar skratten vi hade tillsammans.

Jag längtar till återsamlingen vi ska ha på torsdag... Det känns som att det kommer att markera slutet för före detta 9A men... Det känns skönt. Att få ett riktigt avslut menar jag.

Skolavslutningen för min del präglades av ovälkomna minnen och tårar.

Vad vill ni läsa om?

Ska jag fortsätta att uppdatera om mitt liv, eller ska jag fortsätta leverera åsikter som dem om Alexandra (aka Kissie) igår?