May it be

an evening star

Shines down upon you

May it be

when darkness falls

Your heart will be true

You walk a lonely road

Oh, how far you are from home

Mornië utúlië (darkness has come)

Believe and you will find your way

Mornië alantië (darkness has fallen)

A promise lives within you now

May it be the shadows call

Will fly away

May it be your journey on

To light the dayWhen the night is overcome

You may rise to find the sun

Mornië utúlië (darkness has come)

Believe and you will find your way

Mornië alantië (darkness has fallen)

A promise lives within you now

A promise lives within you now

Jag förstår inte er som hackar på Alexandra (aka Kissie).

Jag lämnar ut bara några av kommentarerna som människor som egentligen är totalt oviktiga lämnat på hennes senaste inlägg

(klockan är 18: 44, bara så ni vet. E)ftersom att hon är Sveriges största bloggerska så uppdaterar hon ju ofta   )

"Varför ska man köpa din låt för 29:- när den finns på Youtube? Plus att den suger, melodin låter som en egen gjord på en gammal mobil, sen har du lagt till din fejkade röst med tre meningar lite då och då… Du vågar o försöker, men den va riktigt KASS!"

"Du ser förjävlig ut. Seriöst, du var tusen ggr finare innan alla dina operationer. Nån dag kommer du också inse det gumman… Sluta lek, du förstör hela ditt liv."

"USCH…!

JAG

TROR

JAG

DOG…

HUR KAN MAN VARA SÅ…

MISSLYCKAD .___________.

JAG FATTAR INTE."

Alltså?!?!

Varför gnäller ni på henne?

Inte är det för att ni har ut någonting av det, så mycket kan vem som helst inse. Ni är ju bara så avundsjuka på hennes framgång, på hennes fantastiska låt Sucess (Ja, jag har köpt hennes låt!) och på hennes stil.

Jag har kollat igenom bloggarna till dem som ovan kommenterat kränkande gentemot Alexandra, och ingen av dem kommer i närheten av hennes klass!

Ge er, i alla fall tills ni har någonting bättre att komma med än malplacerat skitsnack som ni endast skämmer ut er själva genom att posta!

För att inte tala om dem som för ett tag sedan anklagade Alexandra för att bidra till självmord. Jag postar en del av hennes svar på de anklagelserna, och det får sätta punkt för detta inlägg.

"Jo det ska jag förklara, för du är så avundsjuk så det är inte sant. Du retar dig galen på mig, dag efter dag när du sitter där och läser min blogg, mina intervjuer i tidningar där jag spelar min roll som du vet finns för jag har förklarat den sååå många gånger. Men du kan inte accp den, för du har problem med dig själv.

Jag är ledsen men du ser fan mig inte bra ut någonstans, du har ingen bra personlighet och f*n mig ingen moral för man sitter INTE och anklagar någon för att ligga bakom självmord. Du får f*n skärpa dig och jag hoppas du skämms, och ja, jag får fan tycka vad jag vill om dig och jag VET visst du bryr dig även om du skriver att du inte gör det"

Another turning point a fork stuck in the road
Time grabs you by the wrist directs you where to go
So make the best of this test and don't ask why
It's not a question but a lesson learned in time

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

So take the photographs and still frames in your mind
Hang it on a shelf in good health and good time
Tattoos of memories and dead skin on trial
For what it's worth it was worth all the while

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

Varför kan inte livet vara enkelt? Jag orkar inte med alla skit som kommer mer.

De man trodde sig kunna lita på, det är de som sviker först.

Jag behöver få bevisat för mig att någonting kan vara äkta, men det verkar ganska omöjligt, eftersom att jag tyvärr måste umgås med tonåringar, och majoriteten av alla tonåringar verkar inte veta vad äkthet och sanning är.

Men jag antar att det är sådant man får leva med om man inte vill mura in sig själv i väntan på att växa upp och se sina jämnåriga börja ta ansvar för sina liv och inte bara glida runt.

Jag skulle kunna räkna upp tiotals namn på folk som jag tror mig kunna lita på, men jag kan aldrig vara säker, jag har sett hur det har gått alldeles för många gånger.

Den enda jag litar på för tillfället är en kvinna som har gått igenom nästan samma sak som jag har gjort, hon har erfarenhetens spår i sina ögon, men hon lever fortfarande och hon har inte blivit bitter av sina erfarenheter, därför ser jag upp till henne. Tack gumman.

Jag drömmer om dig på natten, ...

Jag gråter för din skull om morgonen, ...

Jag tänker på dig om dagen, ....

Och jag vill hela tiden ha dig tillbaka.

Det gör så ont att jag inte ens kan gråta över Dig.

Du betyder allting för mig, forfarande. Din lycka är det viktigaste av allt, och om det innebär att jag ska ligga hemma på min säng som ett lik för att Du inte vill ha mig, då så är det så det är.

Jag skulle kunna offra allting för att få dig tillbaka, men jag har insett nu att det är över. Jag lever på tanken att du kommer att finna lyckan, och att du inte kommer att glömma mig.

Jag kan inte tänka på alla de saker vi gjorde tillsammans, jag kan inte se det hem som du delvis delade med mig, jag kan inte höra mina vänner fråga varför vi gick skilda vägar, utan att beskylla mig själv för att det gick som det gick, ty allting måste vara mitt fel.

Jag var inte som du ville ha en flickvän, och det som hänt innan vårt förhållande startade, det var det som knäckte dig. Jag hade trott att du var tillräckligt rakryggad för att tala om för mig när någonting var fel, och trots att jag frågade, så sade du att allting var bra. Du ljög för mig, och jag tror att det är det som gör ondast.

En vacker dag kommer jag att kunna tänka på dig utan att mitt hjärta blöder. En dag kommer ditt minne att väcka ljuva känslor av seger i mitt inre, men tills dess kommer jag att få lida, och jag kommer att få kämpa.

Jag vill inte ha det så här. Betydde jag inte mer än så?

Jag litade på dig.

Jag älskade dig.

Och nu dumpar du mig som att ingenting vi någonsin hade betydde någonting.

Dra åt helvete.

Alla ord du sa till mig, .. De ekar fortfarande i mitt inre.

Alla löften som vi gav, hur kunde vi bryta dem?
All smärta som finns, hur kan den få finnas?

Hur kunde jag göra så mot dig, och hur kunde du göra så mot mig...

Hur kunde vi göra så mot varandra?