Usch, så det ser ut utomhus idag alltså!

Jag inbillade mig att jag skulle kunna

tillbringa lite tid utomhus idag, men

den villfarelsen tog jag ur mig själv redan

halv fyra i morse, när jag såg hur det skulle

börja snöa ...

Så här ser det ut precis utanför våran dörr, inte särskilt roligt..

Jag har fattat misstanke över en sak.

Jag tror att långt inom Dig gömmer sig en glöd,

en glöd som bara väntar på att bli väckt..

Förut trodde jag att passionen skulle vara skänkbar åt

någon, men inte mig.

Men det senste dygnet har jag bestämt mig för

att ge det ett försök.. Jag kan ju inte annat än misslyckas,

eller hur?

Och lyckas jag, så misstänker jag att jag

upptäckt något, som kan bli värt att minnas..

Jag vill ha dig baby. Men bara om du vill ha mig.

Den här filmen borde ni verkligen se. Det finns inget vackrare, och den återspeglar en underbar författarens livsgärning.

"Det finns en saga om en fågel som sjunger endast en gång i sitt liv men då sjunger den vackrare än någon annan varelse på jordens yta. När den lämnar sitt bo söker den efter en törnbuske och ger sig inte förrän den har hittat en sådan. Sedan sitter den och sjunger bland de taggiga grenarna, fastnaglad vid den vassaste och längsta taggen. I sin dödskamp sjunger den vackrare än både lärkan och näktergalen. En storartad sång till priset av sitt liv men hela världen stannar för att lyssna och Gud ler i sin himmel. Ty det bästa kan endast födas ur stora smärtor... så säger åtminstone sagan."

Jag fick nyss tag i en bok skriven av barnboksförfattaren Eva Susso,

och den handlade om tre trettonåriga tjejer som alla förälskar sig i samma kille.

Detta leder till bråk och intriger dem emellan och mitt i alltihopa börjar en av tjejerna att umgås med deras hatobjekt, klasskamraten som ser ut som en ängel och som alla killar tycker om.

Detta leder till att deras vänskap nästan hamnar på gränsen mot ovänskap och till att deras umgänge är minimalt och väldigt spänt.

Till slut kommer de alla tre fram till att den där killen inte är så mycket att ha och lägger sitt intresse på annat håll, och hela boken igenom så pratar flickorna om den första kyssen, om att få hångla, om vad det så vackert kallar för "kyssmärken" och om sex.

Och det ska föreställa vara tretton år! Jag blev förvånad, för i min värld så är trettonåringar bara barn, men efter att ha funderat en stund insåg jag att jag var exakt likadan som dem när jag var tretton..

Vart är världen påväg? Man har sett, hört allt innan man ens har fyllt 15 år! Det kan ju bara inte vara så det ska vara.

Jag säger inte att det inte är bra att vi lever i en upplyst värld, där även barn vet hur saker ligger till, men det måste ju vara någon måtta på det också.

Jag skulle inte vilja att min trettonåring kom hem med ett sugmärke på halsen, jag skulle inte vilja att mitt barn kände till vuxenvärldens alla hemligheter innan han/hon var mogen för att tackla dem.

Skulle ni vilja det?

Jag har fått en del frågor om vad min header här på bloggen egentligen står för..

Och därför tänkte jag att jag skulle ta och förklara det.

Längst till vänster på headern är ett egopic av mig själv, just för att markera vem det egentligen är som skriver här på bloggen :) .

Mitten bilden kan kännas igen från den svenska upplagan av Idol 2009, det är nämligen Sveriges egen skönsjungande Tove Styrke.

Den tredje och sista bilden är min stora idol, Ashley Greene, amerikansk skådespelerska, mest känd för rollen som Alice Cullen i The Twilight Saga.

För at koppla ihop dessa mycket olika bilder till en helhet så lade jag till en text

" I wish I was more like em' " . Det borde egentligen tala för sig själv.

Jag är inte nöjd med mitt liv som det är, utan jag vill egentligen ha något mer än det jag har. Jag vill vara mer lik Tove & Ashley. ;)

Förstod ni förklaringen??

Vem skulle älska dig, om inte jag gjorde det?

Vem skulle gråta för din skull varje natt, om inte jag gjorde det?

Vem skulle kämpa för din lycka, om inte jag gjorde det?

Du skulle säkert överleva utan mig, men jag skulle inte överleva

utan att ha någon att kämpa för, eftersom

att jag inte kan kämpa för mig själv.

Jag fattade nyss ett viktigt beslut.

Jag kommer aldrig att göra det. Och det beror inte på min kärlek till livet, det beror inte på vissa av mina Vänners envetna kamp för att få över mig på rätt sida av gränsen igen och det beror inte på att jag har någonting att leva för.

För om inte jag fanns, vem skulle då vara Er klippa i stormen? Vem skulle vara där med ett leende och ett råd vad som än inträffade? Vem skulle ställa upp när ingen annan skulle gjort det, och vem skulle offra hela sin framtid för Er?

Jag har precis insett att det inte är många som skulle göra det, och jag vet vissa som faktiskt skulle gå under utan mig. Det låter stort, det vet jag. Och det låter själviskt.

Men jag tror ändå att det är bättre att kämpa för någon annan än att kämpa för sig själv, eller hur? För om jag skulle kämpa för mig själv, vem skulle då ta hand om Er i tid och otid?

Och vad beträffar kärleken, som så många undrat över, så är det kapitlet avslutat för min del. Jag har ingenting att kämpa för längre, jag vet vad jag vill ha, likväl som jag vet att jag aldrig kommer att få det.

Men jag älskar dig, så himla mycket, därför tänker jag arbeta för din lycka och inte för min egen.

Jag vet inte riktigt vad det var med mig igår,

men jag överlevde i alla fall ytterligare en natt

mest på grund av att Axel och Simone inte

lät mig göra någonting annat, ...

Men å andra sidan kanske det är bra

för nu har jag tid att förbereda min

hämnd.