Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna värre ånger än den jag redan varit med om. Men jag hade fel. Så himla fel.

Jag ville inte se. Jag blundade. Jag låtsades som det regnade. Fel, så fel.

Men det fanns ju ingenting jag kunde göra för att förhindra det som hände. Det fanns ju ingenting jag kunde säga eller göra.

Beslutet var fattat långt innan jag kom in i bilden, och jag led över det.

Jag försökte med alla medel stoppa det som skulle hända. Men det gick inte.

Det fanns ingenting jag kunde göra. Jag bara förstörde det ännu mer..

Mitt agerande måste ha väckt känslor till liv som borde fått sova, som inte borde fått existera.

Vad är det som händer i mitt liv egentligen? Ingenting blir som det var tänkt att vara, jag gör fel val hela tiden, och jag ångrar mig för förskräckligt, för så många saker. Saker jag gjort och inte gjort, saker som legat utanför min kontroll men som jag ändå tar på mig skulden för. Varför gör jag det egentligen?

Det är ju ändå aldrig någon som står vid min sida. Det är ju ändå aldrig någon som lyssnar på vad jag säger, alla försöker ändra mina val, min livsrytm, allting som är JAG.

Vill ni inte ha mig? Vill ni göra mig till en robot som går igenom livet utan att tänka, utan att känna? Det är just vad som kommer att hända om ni inte upphör.

Jag vill inte belasta er, men ni förstör hela den person som är jag.. Eller i alla fall den som var jag. Nu vet jag inte längre.

Vissa händelser har påverkat mig så att jag inte känner mig själv längre. Jag vet inte vem jag är, vad jag gör, eller vad jag vill. Den som en gång var jag velar ute i mörkret, hon letar, söker.. Men jag vet inte vart hon är, så jag kan inte hämta hem henne igen. Tyvärr.