Varför kan inte livet vara enkelt? Jag orkar inte med alla skit som kommer mer.

De man trodde sig kunna lita på, det är de som sviker först.

Jag behöver få bevisat för mig att någonting kan vara äkta, men det verkar ganska omöjligt, eftersom att jag tyvärr måste umgås med tonåringar, och majoriteten av alla tonåringar verkar inte veta vad äkthet och sanning är.

Men jag antar att det är sådant man får leva med om man inte vill mura in sig själv i väntan på att växa upp och se sina jämnåriga börja ta ansvar för sina liv och inte bara glida runt.

Jag skulle kunna räkna upp tiotals namn på folk som jag tror mig kunna lita på, men jag kan aldrig vara säker, jag har sett hur det har gått alldeles för många gånger.

Den enda jag litar på för tillfället är en kvinna som har gått igenom nästan samma sak som jag har gjort, hon har erfarenhetens spår i sina ögon, men hon lever fortfarande och hon har inte blivit bitter av sina erfarenheter, därför ser jag upp till henne. Tack gumman.