Så var slutet på ännu en skoldag i ensamhetens och sorgens tecken förbi.

Vissa saker som inträffat gnager på mitt samvete, och än värre blir det när jag inser att det inträffade nu är bortom min kontroll.

Jag kan inte ens säga att jag kommer att förlåta eller bli förlåten någon gång, för vissa svek kan jag bära med mig som en kniv ända fram tills min dödsbädd.

En kväll fick jag höra att min närvaro lugnade och hjälpte situationen för många människor. Nu vet jag inte längre. Jag kan inte hjälpa någon så länge som jag mår så här, och det lider jag kanske mest över. Det är så många som skulle behöva mitt stöd, som gjort sig beroende av det.

Men nu kan jag inte ge dem det länge, :'(

Peace, Emy

 

Stina

31 maj 2010 17:52

Vad har hänt!? Berätta för mig!
Jag finns här för dig

http://DailyLifeOfStina.blogg.se

 

anna

1 juni 2010 19:50

stor kram till dig!

http://dansenochjag.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill du läsa om mig fast jag har mer eller mindre lagt ner denna blogg?   Surfa in på: http://beinganun-ordinarygirl.blogspot.com/ Alltså: http://beinganun-ordinarygirl.blogspot.com/ ...

Ni som tycker att mina tidigare texter varit bra... Jag har skaffat en blogg för att utveckla mitt skrivande. Titta gärna in! http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://...

,, -- big girls don´t cry

Once you were my life.   Then I started to hate you.   But now, I don´t know...   I´m not in love anymore, I know that...   ...

AliceBrandon