Livet går sin gilla gång... Just nu har jag ingenting drivande att blogga om, det är därför det varit ganska tyst ett tag nu.

Jag har även börjar blogga på en Twilight-blogg, så om ni gillar Twilight rekommenderar jag er att surfa in på http://breathingtwilight.blogspot.com/ .

Vad mer finns att säga? Det enda jag kan göra för att glömma allt som varit är att koncenterar mig på att bygga upp ett fungerande liv utan honom...

Samtdigt som jag vill behålla alla minnen är det bäst att glömma honom, för ananrs så kommer jag aldrig att kunna gå vidare. Jag får grunda min diss mot honom på hatet mot hans bästa vän som gjort detta svek möjligt... Jag hatar dig, ditt svin.

Maybe if my heart stops beating
It won't hurt this much
And never will I have to answer
Again to anyone

Please don't get me wrong

Because I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

One day you'll get sick of
saying that everything's alright
And by then I'm sure I'll be pretending
Just like I am tonight

Please don't get me wrong

Because I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

Let this go, let this go

But I'll never let this go
But I can't find the words to tell you
I don't want to be alone
But now I feel like I don't know you

And I'll never let this go
I can't find the words to tell you
That now I feel like I don't know you

Livet går sin gilla gång och ibland känns det som att ingenting av det som hänt det senaste året varit verklighet... Allting var bara en dröm, och jag är faktiskt lättad om det betyder att jag har vaknat nu...

Trots det så sörjer jag. Jag saknar alla de glada stunder jag upplevde med "Odensbacken"-folket och jag saknar skratten vi hade tillsammans.

Jag längtar till återsamlingen vi ska ha på torsdag... Det känns som att det kommer att markera slutet för före detta 9A men... Det känns skönt. Att få ett riktigt avslut menar jag.

Skolavslutningen för min del präglades av ovälkomna minnen och tårar.

Vad vill ni läsa om?

Ska jag fortsätta att uppdatera om mitt liv, eller ska jag fortsätta leverera åsikter som dem om Alexandra (aka Kissie) igår?

May it be

an evening star

Shines down upon you

May it be

when darkness falls

Your heart will be true

You walk a lonely road

Oh, how far you are from home

Mornië utúlië (darkness has come)

Believe and you will find your way

Mornië alantië (darkness has fallen)

A promise lives within you now

May it be the shadows call

Will fly away

May it be your journey on

To light the dayWhen the night is overcome

You may rise to find the sun

Mornië utúlië (darkness has come)

Believe and you will find your way

Mornië alantië (darkness has fallen)

A promise lives within you now

A promise lives within you now

Jag förstår inte er som hackar på Alexandra (aka Kissie).

Jag lämnar ut bara några av kommentarerna som människor som egentligen är totalt oviktiga lämnat på hennes senaste inlägg

(klockan är 18: 44, bara så ni vet. E)ftersom att hon är Sveriges största bloggerska så uppdaterar hon ju ofta   )

"Varför ska man köpa din låt för 29:- när den finns på Youtube? Plus att den suger, melodin låter som en egen gjord på en gammal mobil, sen har du lagt till din fejkade röst med tre meningar lite då och då… Du vågar o försöker, men den va riktigt KASS!"

"Du ser förjävlig ut. Seriöst, du var tusen ggr finare innan alla dina operationer. Nån dag kommer du också inse det gumman… Sluta lek, du förstör hela ditt liv."

"USCH…!

JAG

TROR

JAG

DOG…

HUR KAN MAN VARA SÅ…

MISSLYCKAD .___________.

JAG FATTAR INTE."

Alltså?!?!

Varför gnäller ni på henne?

Inte är det för att ni har ut någonting av det, så mycket kan vem som helst inse. Ni är ju bara så avundsjuka på hennes framgång, på hennes fantastiska låt Sucess (Ja, jag har köpt hennes låt!) och på hennes stil.

Jag har kollat igenom bloggarna till dem som ovan kommenterat kränkande gentemot Alexandra, och ingen av dem kommer i närheten av hennes klass!

Ge er, i alla fall tills ni har någonting bättre att komma med än malplacerat skitsnack som ni endast skämmer ut er själva genom att posta!

För att inte tala om dem som för ett tag sedan anklagade Alexandra för att bidra till självmord. Jag postar en del av hennes svar på de anklagelserna, och det får sätta punkt för detta inlägg.

"Jo det ska jag förklara, för du är så avundsjuk så det är inte sant. Du retar dig galen på mig, dag efter dag när du sitter där och läser min blogg, mina intervjuer i tidningar där jag spelar min roll som du vet finns för jag har förklarat den sååå många gånger. Men du kan inte accp den, för du har problem med dig själv.

Jag är ledsen men du ser fan mig inte bra ut någonstans, du har ingen bra personlighet och f*n mig ingen moral för man sitter INTE och anklagar någon för att ligga bakom självmord. Du får f*n skärpa dig och jag hoppas du skämms, och ja, jag får fan tycka vad jag vill om dig och jag VET visst du bryr dig även om du skriver att du inte gör det"

Another turning point a fork stuck in the road
Time grabs you by the wrist directs you where to go
So make the best of this test and don't ask why
It's not a question but a lesson learned in time

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

So take the photographs and still frames in your mind
Hang it on a shelf in good health and good time
Tattoos of memories and dead skin on trial
For what it's worth it was worth all the while

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

It's something unpredictable
But in the end is right
I hope you had the time of your life

Varför kan inte livet vara enkelt? Jag orkar inte med alla skit som kommer mer.

De man trodde sig kunna lita på, det är de som sviker först.

Jag behöver få bevisat för mig att någonting kan vara äkta, men det verkar ganska omöjligt, eftersom att jag tyvärr måste umgås med tonåringar, och majoriteten av alla tonåringar verkar inte veta vad äkthet och sanning är.

Men jag antar att det är sådant man får leva med om man inte vill mura in sig själv i väntan på att växa upp och se sina jämnåriga börja ta ansvar för sina liv och inte bara glida runt.

Jag skulle kunna räkna upp tiotals namn på folk som jag tror mig kunna lita på, men jag kan aldrig vara säker, jag har sett hur det har gått alldeles för många gånger.

Den enda jag litar på för tillfället är en kvinna som har gått igenom nästan samma sak som jag har gjort, hon har erfarenhetens spår i sina ögon, men hon lever fortfarande och hon har inte blivit bitter av sina erfarenheter, därför ser jag upp till henne. Tack gumman.