Mitt liv är ett mörker.

Jag vet inte hur jag skall kuna skriva ur mig alla dessa motstridiga känslor jag bär på. Jag vill inte såra min älskling, samtidigt så kan jag inte helt släppa det som varit.. Hur skönt det än vore att kunna göra det, :'(

Jag vill bara åter bli ett barn, vars största problem är vad man skall ha för lördagsgodis, :'(

Men det är ju fysiskt omöjligt.. Men snart är denna del av mitt liv över, tiden som ett obetydligt ting.

I höst anländer jag till Karro och ett nytt liv, men nya vänner och nya prioriteringar kommer att ta sin början. Gymnasieåren kommer att bli de bästa i mitt liv, det känner jag på mig. Kanske jag då kan släppa det som varit.