Idag så umgicks jag med Axel, Eric, Jocke och David E en stund, och det gav upphov till en ganska intressant situation.

Ty ingen av dem förstår min längtan efter att få barn. Jag önskar ingenting hellre än att få en liten att lägga all min tid på, jag vill ha någon jag kan älska besinnigslöst, någon mer än min Axel.

Invändningarna jag får då är att jag är för ung, barnet skulle inte må väl av att leva under så knappra förhållanden som då skulle bli och jag skulle förstöra hela min framtid.

Det ligger säkert någonting i alla dessa argument men kvinnor har klarat det innan mig och överlevt, och frågan är om jag inte mår värre av att gå runt och längta.