Under ytan av det som sker så finns det så mycket skit.

Bortom alla välvilliga leenden och lyckönskningar finns ett oändligt helvete som bara väntar på att bryta lös.

Ingenting betyder någonting för mig längre, jag väntar bara på att mitt eget personliga helvete ska vakna till liv igen, efter en kort tids sömn.

Så mycket som jag har sårat några personer under Helvetets Sömn, det är nästan att jämföra med hur mycket Han sårade mig. En längre text kommer om Honom lite senare. Ni borde veta vem han är. Så att ni kan akta er för Honom.

Ni som läser detta, märk mina ord, för jag menar dem verkligen.

Lämna en kommentar som visar din åsikt på vad jag skriver om. En främlings ord betyder mer än ni tror.

Ty finns inte många i närheten man kan tala med, är det oändligt skönt att veta att någon bryr sig, någon där ute bakom en dataskärm som kan visa medkänsla och kanske lägga ner tid på att förstå ens problem.

 

J

2 juni 2010 23:18

Alla kan läsa det du skriver. Fail.

 

maja

3 juni 2010 20:45

Ja, nu har jag kommit till en punkt då jag bara MÅSTE kommentera.
För visst bryr man sig. Alla har suttit eller kommer sitta precis som du någon gång i livet.
Jag är glad att jag kommit ifrån det, men fortfarande finns det en extrem ilska inom mig. Förut kunde jag liksom vara helt galen och slåss och förstöra saker varje dag. men jag antar att jag växt ifrån det. istället stannar det här inne, och det känns faktiskt värre. instängt helt enkelt.
när jag var 14 år befann jag mig mitt i ett drogmissbruk, misshandel och kriminalitet, och varje dag fick jag frågan: När ska du växa upp?
Det var väl just det dom aldrig fattade. jag hade varit vuxen ända sedan jag tvingades torka spyor efter mamma och ta hand om alla småsyskonen. nu ville jag vara barn igen.
men det måste ta sitt slut någon gång och jag bröt förlovningen med mitt ex och bara stack.
jag kan inte säga att det är bättre, men jag håller inte på med något av det där längre. istället får jag igen spela mamma åt min egen mamma och passa upp på henne varje dag. samtidigt kämpar jag för att få hem mina systrar från deras LVU-placering. samtidigt flyttar jag själv runt i massa familjehem och andra ställen. man får aldrig riktigt tid till att kämpa för sig själv.
jag förstår vad du menar.
jag har väl inte hjälpt dig med det här, men jag antar att det är bra att veta att man inte alltid är ensam.

http://majasophia.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill du läsa om mig fast jag har mer eller mindre lagt ner denna blogg?   Surfa in på: http://beinganun-ordinarygirl.blogspot.com/ Alltså: http://beinganun-ordinarygirl.blogspot.com/ ...

Ni som tycker att mina tidigare texter varit bra... Jag har skaffat en blogg för att utveckla mitt skrivande. Titta gärna in! http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://inspiredbytts.blogspot.com/ http://...

,, -- big girls don´t cry

Once you were my life.   Then I started to hate you.   But now, I don´t know...   I´m not in love anymore, I know that...   ...

AliceBrandon